Blog Image

Händer på Underground

Jazzklubben Underground

har huserat i källaren till Hotell Lundia sedan 2010. Varje torsdag har pianisten Mathias Landaeus bjudit in en spännande blandning av musiker.
För mer information se vår hemsida undergroundlund.se

Onsdag 1 april – Laura Toxværd & Landaeus trio

Konserter Posted on 2015-04-02 10:59

På askonsdagen kommer den danska saxofonisten Larua Toxværd till Underground på Mejeriet.

“Laura Toxvaerd (b. 1977) is a Danish saxophonist and composer brought up in the tradition of jazz music. Her particular interests became avant-garde and free jazz, and eventually contemporary music. As a composer she often explores the realm of graphic notations. In this special working technique she brings together visual art and music. The author of The Penguin Guide to Jazz Recordings, Brian Morton, describes her scores as ”a clever combination of visual material”, the music is ”as sensuous as it is intellectually challenging” and the compositions ”are simply wonderful”. The graphic score ’Cackle Cabin’ is published in the book antology Notations21 (Ed. Theresa Sauer, Mark Batty Publisher, NYC) and is also published by Edition S. “

Larua Toxværd, altsax

Mathias Landaeus: piano

Johnny Åman: bas

Chris Montgomery: trummor



Säsongspremiär med Lisen Rylander

Konserter Posted on 2015-03-26 19:53

25 mars var det saxofonisten och ljudkonstnären Lisen
Rylander som gästade säsongens första Underground. Lisen är mest känd från electronica-duon Midaircondo och hennes
jazzgrupp The Splendor. Här i ett jazzatroniskt möte med Landaeus Trio!

Lisen Rylander: saxofon, elektronik, mm

Mathias Landaeus: piano, keys, apparater

Johnny Åman: bas

Chris Montgomery: trummor



Höstpremiär på lördag!

Program Posted on 2014-09-15 22:06

Nu på lördag den 20 sept, på självaste Kulturnatten i Lund sparkar vi igång höstens Underground-säsong. Det blir Underground-veteranerna The Other Woman som uppträder kl 20 på MEJERIET.
Fri entré och hemliga gäster har vi också.
Dessutom release för skivan UNDERGROUND LUND LIVE volym 1.



Christina von Bülow 10 april

Program Posted on 2014-04-08 11:15

Danska altsaxofonisten Christina von Bülow har varit
lärjunge till både Lee Konitz och Stan Getz…

Christina von Bülow, sax
Mathias Landæus, piano
Johnny Åman, bas
Chris Montgomery, trummor



Kristin Amparo torsd 27 mars

Program Posted on 2014-03-23 15:09

Souldrottningen Kristin Amparo gästar Underground med ett knippe jazzstandards!

Denna Stockholmsbaserade sångerska har fått lovord av sådana musiker
som Roy Hargrove och Avishai Cohen, och år 2009 tilldelades Kristin
Amparo, Alice Babs stipendiet. I DN kultur beskrivs hon som det närmsta
Sverige kommit Ella Fitzgerald och Amy Whinehouse i en och samma person.

Kristin Amparo, voc
Mathias Landæus, piano
Daniel Fredriksson, drums
Johnny Åman, bass



INFÖR TORSDAGENS KONSERT MED BLOW UP QUARTET: En intervju med Fredrik Ljungkvist

Intervjuer Posted on 2014-03-14 20:55

Fredrik Ljungkvist är ingalunda ny på Undergrounds scen. Senast var han här i höstas och körde då ett helt improviserat pass tillsammans med sångerskan Sofia Jernberg. Han säger att han gillar den typen av maximal frihet, men lika mycket som han kan spräcka loss i helt okänd terräng, lika gärna underkastar han sig givna strukturer. Han är lite av en både-och saxofonist på det sättet. En dynamisk sökare, om man så vill.

– Jag trivs i det icke-bestämda, men också när man spelar solon på välkända melodier. Båda kan ge mig den där tillfredställelsen jag söker.


Gäller det förhållningssättet även när du skriver musik?
– Jag har jobbat mycket med komponerandet de senaste 15 åren. Jag har skrivit mycket musik, som inte har de vanliga formerna. Jag vill gärna använda strukturerna som en språngbräda in i något friare. Vill försöka hitta ett fritt förhållningssätt. Ja, det är nog så att balansen mellan fritt och icke fritt har gått igen i hela mitt musikaliska liv.

Hur blir det på torsdag nu då?
– Med Mathias blir det alltid kul. Vi möts på ett fritt plan men vi kan båda också gilla att köra standardlåtar och väldigt melodiska grejer. Vi är rätt trygga med att spela med varandra, inte så att vi spelat vansinnigt mycket, men med en jämn kontinuitet kan man säga. Vad vi skall spela har jag ingen aning om ännu.

Kvartetten med Johnny Åman, Mathias Landæus, Kresten Osgood och Fredrik Ljungkvist fick det coola namnet Blow Up Quartet när de premiärspelade
Underground för ett par år sedan.

– Vi har lirat ihop några gånger sen dess, fast med lite
olika basister och trummisar. Bland annat gjorde vi Mathias examenskonsert på
Rytmiska konservatoriet
i Köpenhamn 2011.

Och nu på torsdag är det alltså dags för Underground igen, fast denna gång med Mattias Welin på bas, skall sägas.

Men du och Landæus träffades
redan när ni båda gick på Skurups Folkhögskola på 1990-talet, eller hur?
– Ja, men jag tror faktiskt inte att vi spelade ens en ton
ihop där. Det var senare som vi möttes musikaliskt. Antagligen var det på Glenn
Miller Café, jag minns inte riktigt.

Du har liksom många andra
jazzmusiker flera olika ensembler att spela med. Vad beror det på?
– Det har sin skäl och förklaringar. För det första är det
ett sätt att överleva som musiker. För det andra måste man hitta en form som
man trivs med, man behöver olika konstellationer som är kreativa och utvecklande,
och där man inte behöver göra avkall på den man är.

För närvarande har Fredrik en handfull pågående
bandkonstellationer. Men huvudspåret är nog ändå Atomic, den norsk-svenska
gruppen som har spelat ihop sedan år 2000, och som utöver Fredrik består av Magnus
Broo, Håvard Wiik, Ingebrigt Håker Flaten och Paal Nilssen-Love. Deras tionde
platta ”There´s a hole in the mountain” kom förra året och nominerades till en
norsk Grammy.

Vid sidan av Atomic har Fredrik ett bandkoncept han kallar
Yun Kan, och som är skalbart från en liten trio upp till en tentett. Yun Kan är
mer periodvis aktivt, kanske främst för att det är ett tyngre skepp att styra
för Fredrik själv.

Finns det skillnader
rent konstnärligt mellan grupperna?
Jag tycker det
är svårt att beskriva min egen musik, men visst är det väl helt olika sound i
banden. Till Yun Kan skriver jag allt själv, i Atomic finns det bidrag från
alla i bandet. De säger att det är en mer jazzig touch över Atomic, att vi har
ett mer dynamiskt uttryck. Framför allt är vi priviligierade för vi har ett
väldigt stort arbetsfält, och vi har spelat i ett 20-tal länder. Mycket i USA
och Japan. Nu skall vi snart till Brasilien.

Norge, Sverige,
Danmark… var är den skandinaviska jazzen mest intressant just nu?
– Oj, det är svårt att ranka etta, tvåa, trea där. Det
händer så otroligt mycket intressant på alla ställena. Jag har bra koll på
Norge, lite mindre bra koll på Danmark. Finland ska man inte glömma, det är
också intressant.

Är det kring vissa
skolor det surrar mest?
– Trondheim har ju länge varit ett start fäste för
improvisationsmusik. Alla huvudstäderna likaså. Och så finns Svalöv, Skurup och
liknande ställen, som är bastioner för improvisationsmusik. Sen får man inte
heller glömma Europa. Holland, Belgien och Polen, där händer mycket intressant.
Och Berlin såklart – där kokar det ju!

Men du har alltid
varit Stockholm trogen. Har du inte längtat efter att placera dig någon annanstans?
– Visst har det varit frestande i perioder av ens liv. Jag
har ju varit i Chicago väldigt mycket, men det blir väl ändå inte som att bo
där.

Fred Anderson, Ken Vandermark… du spelade med en del
intressanta figurer i Chicago. Hur viktigt för ens utveckling är alla dessa
musikaliska möten med legendarer och andra? Har du några såna viktiga möten,
som betytt mycket för dig?
– Absolut. Nu när man börjar närma sig 45 så träffar man
både yngre och äldre musiker och båda är viktiga för en. Av de som betytt
mycket vill jag nog nämna Roland Keijser, som var viktig för mig i början. Han
var så generös och lät mig hänga med på hans gig. Det är 20 år sedan nu…

Din pappa är
saxofonist, men vad jag förstår hittade du själv intresset för saxofonen?
– Ja, jag hittade nog en sopransax där hemma och började
testa med den. Så blev det mitt instrument. Nu har jag börjat spela klarinett
också, fast långt senare. Ibland kan jag tycka att jag skulle ha börjat med
klarinett före saxen, det hade gett en annan grund tror jag. Men saxen kom
först. Svårt att minnas vilket år, jag tror jag var runt nio. Får väl fråga
pappa om det.

Spelade du inte
blockflöjt i skolan allra först?
– Nej det gjorde jag faktiskt inte. Min pappa var
musiklärare, och det är möjligt att jag hamnade i en gräddfil där…

I nionde klass fick du
chansen att spela med ett dansband. Vad har det betytt?
– På sätt och vis var det en skola, även om jag var lite
tveksam först. Men jag fick spela kontinuerligt. Dansband handlar inte så
mycket om uttryck, men mer om tempo, att folk kan dansa och det. Jag fick lära
mig låtar och en repertoar, inget fel i det egentligen. Fast jag blev rastlös
efter ett tag och ville improvisera…

Tur då att han också hade en jazzkvartett samtidigt där
hemma i Lidköping. Tillsammans med bland andra Lidköpingskompisen och basisten
Mathias Hjort, spelade de fusioninspirerad jazz. Och det spåret visade sig
efter hand vara det rätta för denna musikaliska sökare.

Du är gift med
sångerskan Lina Nyberg. Jag försökte
komma på någon relevant fråga om det… men vad skulle det vara? Kanske denna: Vem
har flest jazzutmärkelser av er båda?
– Haha, jag vet faktiskt inte. Det får du själv kolla upp!

/ Oskar Ponnert



INFÖR TORSDAGENS KONSERT: Lotte Anker svarar på frågor

Intervjuer Posted on 2014-03-03 14:02


Hur blev du
improvisationsmusiker? Du började som klassisk pianist, men bytte till saxofon
i tjugoårsåldern. Vad fick dig att ändra riktning med musiken?

– Jeg havde altid lyttet til rock og jazz, sidenløbende
med klassisk musik, og havde været meget fascineret af det med improvisation,
men kunne ikke rigtig selv finde ud af at åbne døren til den verden. Så jeg
meldte mig til et jazzstævne, på tværfløjte – jeg spillede ikke saxofon på det
tidspunkt – og det stævne åbnede vorkelige mange døre for mig, også med
hensyn til improvisation. Og jeg havde en meget stærk følelse af at, det var
det, jeg ville i musikken: altså være en skabende, improviserende musiker. Det
var også her jeg lånte en saxofon- og fandt ud af at det ville jeg spille. Der
var trods alt mere lyd i end en tværfløjte!
– Da jeg kom tilbage til København
forsatte nogle af os fra stævnet med at mødes hver søndag aften med legendariske
freeform saxofonisten John Tchicai. Og samtidig begyndte jeg at tage saxofontimer,
og spillede og prøvede ting af med alle mulige. Jeg var meget betaget af fx
John Coltrane og Wayne Shorter, men lyttede også meget til den mere nyskabende
jazz fra Skandinavien.

Du reser runt mycket
i världen och spelar. Är freejazz-publiken annorlunda i t ex Tel Aviv, Lissabon
eller New York, jämfört med i Oslo och Köpenhamn?

– Publikum i Skandinavien er fint, men kan nogle gange
være lidt mere tilbageholdende og reserverede i forhold til at vise deres
reaktioner på musikken. Publikum i særlig Syd- og Øst-Europa oplever jeg som
mere umiddelbare og spontane. Og det samme i USA. Jeg kan rigtig godt lide at
spille i USA; publikum der har ofte også en stor og engageret viden om jazz,
freejazz eller fri improvisation- og kommer ofte op for at snakke efter
koncerten. Men selvom Skandinavisk publikum kan virke lidt mere reserverede, betyder
det ikke nødvendigvis, de ikke kan lide eller forholde sig til musikken. Det er
vel en del af Skandinavisk tilbageholdenhed, og det er helt OK. Især når man
ved det som Skandinav.

Vad vill du att
publiken skall känna för din musik?

– Jeg vil ikke have publikum skal føle eller opleve noget
bestemt, jeg har ikke nogen strategi eller agenda, og vil ikke pådutte publikum
bestemte følelser. Men jeg er glad hvis musikken formår at åbne op til nogle
nye mentale, lydlige rum, som – hvis det lykkes – faktisk kan indeholde glimt
af noget erkendelsesmæssigt. Det kan være på et følelsesmæssigt, intuitivt-
eller intellektuelt plan. Sådan har jeg det også selv, når jeg er
publikum.
– Publikum er jo også meget forskellige: nogle ser billeder,
nogle synes bare energien er fed, nogle bliver ramt af nærværet og den skabende
proces man kan følge i fx improvisation. Nogle kan synes det er enormt
sært, men kan måske alligevel virkeligt godt lide det.

Jag antar att musik
är en stor del av ditt liv. Finns det något du gör som ligger väldigt långt
ifrån musiken? Något udda intresse?

– Musik fylder hele
mit liv: udover at spille koncerter, komponerer jeg også og underviser. Jeg
interesserer mig for kunst generelt, især litteratur og billedkunst. Jeg dyrker
yoga- og er vinterbader… Men de aktiviteter ligger jo sådan set ikke så langt
fra musik. Generelt interesserer jeg mig for den skabende proces og hvordan
ting tager form.

När du komponerar
musik, vad inspirerar dig mest i det arbetet?

– Jeg har som regel
som udgangspunkt nogle ideer, tanker eller glimt at noget lydligt, jeg gerne
vil udtrykke. Inspirationen hertil kan komme fra mange forskellige steder: det
kan være fra anden musik eller lyd, det kan være fra noget jeg selv eller nogle
af mine medmusikere har spillet eller improviseret, det kan være fra tanker og
oplevelser forbundet med andre kunstneriske udtryksformer, eller i naturen. Men
meget inspiration kommer i processen: det vil sige i arbejdet med materialet. Og
materialet for en komponist er lyd, toner, rytmer, musikalsk struktur og form.
I selve arbejdsprocessen opstår der som regel en masse nye ideer, tanker og
muligheder. Selvom man har nogle udgangspunkter og grundlæggende ideer,
bevæger man sig ud i et ukendt terræn, der må udforskes på en nysgerrig og åben
måde. Nogle gange bliver det hele vendt på hovedet og nogle gange må man ændre
eller droppe sit grundlæggende udgangspunkt. Det er en del af den proces.

Vad förväntar du dig
av spelningen på torsdag?

– Først og fremmest glæder jeg mig til at spille. Jeg har
spillet jævnligt med Raymond Strid men aldrig tidligere med Mathias Landæus.
Det er altid spændende at spille i en ny konstellation for første gang. Der er
for eksempel ofte en stor friskhed og speciel åben lydhørhed, når det er en ny
konstellation. Og så glæder jeg mig til at spille i Lund, som jeg tror, det er
mere end 10 år siden, jeg sidst spillede i.

/ Oskar Ponnert ställde frågorna



Jag – ett jazzskägg?

jazzreflektioner Posted on 2014-03-01 14:57

Oskar frågar Daniel Boyacioglu om han vet om att Mathias
numer har jazzskägg. – Men är det där verkligen ett jazzskägg som Mathias
anlagt? undrar jag när jag läser intervjun.

Det typiska jazzskägget ska väl vara litet och välansat, inte
ett stort Rasputinskägg? I detta skäggets tidevarv undrar jag ju om det inte
ändå finns VISSA regler för hur ett jazzskägg ska se ut? Jag kollar. Nä, tydligen
inte. På Det Kända Sökverktyget får man ingen vägledning alls, tvärt om dyker
det upp bilder på en ung, renrakad finansminister med hårtofs och fluga och på känd fd socialdemokratisk ledare med en minst sagt mustig mustasch (men utan skägg).

OK, då får jag väl skriva ihop en egen tillrättalagd wiki-sanning
om jazzskägget:

Jazzskägget uppstod under tidigt 60-tal som en modeyttring
hos jazzmusiker, men kanske framför allt bland jazzdiggare. Även om det fanns jazzmusiker med jazzskägg såsom Charles Mingus,
Thelonious Monk och Jan Johansson så är det inte alls så vanligt som man kanske
kunde tro, och inte heller i någon homogen stilinriktning utan alla
möjliga former och skepnader har förekommit.

I publiken däremot dominerade den mer arkitektoniska
skepparkransen; en noggrant
avgränsad hårkrans som elegant framhävde käklinjen och kanske främst hakan, ofta utan tillhörande mustasch. Det är dock inte
vetenskapligt belagt att den gen som styr hårväxten på hakan har någon koppling
till musiksmaken så varför man ser så få jazzskägg på operan eller klassiska
konserter vet vi inte.

Idag
har begreppet gått från att syfta på själva ansiktsbehåringen till att att mer
hänföra sig människotypen och begreppet återfinns i artiklar med bl.a följande
rubriker ”Swing – inte bara för jazzskägg” eller ”Både för jazzskägg och
technosälar”. (Det är möjligt att jag får återkomma vid senare tillfälle till
vad som kan vara en technosäl).

Jag
tror därför att den mer korrekta benämningen för Mathias nya look helt enkelt är
”skägg”. Men för mig med viss hårväxt på överläppen men mycket lite på hakan
känner jag ju en stor glädje för denna utveckling, kanske är det så att jag
faktiskt också kan kalla mig för jazzskägg!

Menar Pernilla Skantze



« PreviousNext »